Funderar väldigt mycket just nu på vad som är viktigt i livet och inte, vad man har och inte, vad man söker och inte, vad man behöver och inte, vad man uppskattar och inte, vilka val man gör och inte....Listan av tankar kan fortsätta i det oändliga. Det är en ren rannsakan av sig själv. Vad är det egentligen som är av betydelse? Vet vi det själva? Jag tror faktiskt det, innerst inne. Jag tror bara att man är rädd för att göra uppoffringar, man är rädd för att göra fel val och därför är det precis det man gör, man ger inte det bästa till sig själv, många gånger kanske av ren rädsla för man tror sig inte klara det och är rädd för att misslyckas. Att misslyckande alltid kommer att finnas ändå tänker vi inte på för vi tror vi gör rätt val för vi är så vana att just misslyckas. Det är inte alltid den lätta vägen som är den rätta utan snarare den lite längre och svårare vägen. Det är på den vägen man verkligen lär sig livet, betydelsen och meningen med livet. Se bara tex på hur en stark vänskap blir till, inte är det genom av att sitta och byta äpplen direkt utan en lång väg genom lycka och sorg, i med och motgångar. Det är då man lär känna varann på djupet. Genom enbart lycka prövas man inte. Låter kanske lite flummit så här rätt upp och ner men jag tror det finns en poäng i det och lite så livet fungerar oxå. Man måste bara våga pröva sig fram och inte ge upp. Lättare sagt än gjort va ;-) haha

Har ju glömt att berätta om min sjuka dröm jag hade idag på för middagen när jag somnade. Snacka om att man är snurrig och har mycket i huvudet när man drömmer sånt här. Undra vad den skulle betyda om man försökte sig på att tyda den? Iallafall så stannar här var det. Jag hade öppnat en affär i nordstan, barnkläders affär. Plötsligt var det även vuxen kläder mm oxå men det är ganska oväsentligt för det jag förvånas över i drömmen och vilken vändning den tog är av helt annat slag. Det var i vilket fall på öppningsdagen och folk strömmade in. När det var som bäst dyker tre killar in, de har en låda med sig som de hotade oss med, påstod att det var en bomb och att de skulle spränga oss i luften. Gick inte att tala dem ur det utan de skulle spränga den oavsett. Alla blev ju förstås rädda och försökte ta skydd. Så kommer smällen men inget händer mer än att det flyger runt massa papper. Efter reser sig bara grabbarna och går ut på en bakgård, som alla vi som känner till stan vet inte finns. Inifrån kan vi se hur ett stort gäng av män samlas där och tar varann i hand som om de lyckats med något. Däribland dem fanns ett gammalt ex till mig som för inte så länge gjorde min nära vän ganska illa och en annan nära killkompis som kallar mig sin syster. Förstår inte alls vad detta kan betyda. Först lycka, sen rädsla, sen hot och sen svek?

Sådär ja, nu har jag ringt. Skönt att höra hans röst, har ju faktiskt hört den varje dag under lång tid. Blir en trygghet på något sätt :-) Ska inte sticka under stolen med att det är jobbigt men vad ska man göra, lägga sig ner och dö, ja det känns så ibland men inget jag tänker göra. Vi är ju vänner och det får man ju vara glad över iallafall trots allt. Ja ja nog om det! Nu byter vi samtalsämne....Blir det något regält snöoväder eller?? Har läst att vissa delar i landet haft det. Det får gärna komma hit. Hade tyckt det var helt underbart. Skall det ändå vara vinter så kan det lika gärna vara det regält oxå. Inga såna mes vintrar vi har här, då snackar vi inte kylan för den har vi ju en förmåga att få ändå varje år. Något som stör mig är att varje år när den första snön kommer så stannar Göteborg. Det blir kaos! Chock! När ska vi lära oss och förbereda oss? När jag bodde i Östersund var det aldrig några såna problem. Varför det tro? Jo för att de räknade med det. Tänk om Jämtland eller hela Norrland bara skulle stanna upp vinter tid, de som har bra mycket längre vinter än vi? Tänk efter vad det skulle innebära, skulle ju inte gå ;-)

Sena kvällen har kommit fort. Har tom glömt ta min sömnmedicin, attans! Skulle ringa min älskling oxå, och ja han är min älskling trots allt, även om det är slut, kommer alltid vara så det så. Jag har faktiskt inte glömt ringa honom, har tänkt på det men eftersom han arbetar kväll så är det vissa tider jag inte ringer på och just på de tiderna är det jag kommit på det. Låter som svepskäl men det är det inte alls. Skall strax ringa! :-) Kvällen har Hursom helst gått väldigt fort. Jag och sonen har myst med godis framför tvn under täcket. Har även chattat lite med en vän sen tonåren, det var trevligt. Även försökt lära mig lite nytt här på bloggen och även lärt känna lite nytt folk. Tänk vad mycket man har att vinna genom att öppna upp sig lite, mer än man förlorar iallafall. Att sitta och byta tankar med likasinnade som inte finns redan i vänskapskretsen ger en hel del. Pröva på det, ni som inte redan gör det. Man kan ju faktiskt vara helt anonym :-) Då är det redan Fredag imorgon, då ska här städas har jag bestämt, först lite sovmorgon, ringa lite samtal och ta det lugnt. Kanske kan jag tom locka hit någon uttråkad vän att hjälpa mig i utbyte mot lite Gött tjöt och middag ;-) Vi får se på vilket humör man vaknar på. Går ju upp och ner som sagt. Nu ska jag faktiskt ta och ringa prinsen så jag får skriva lite mer sen. Hej så länge!

Göteborgare och het, jo tack jag vet. Snygg och läcker, tack det räcker. Göteborgare och smart, så uppenbart. Alla vill se oss falla, men vi Göteborgare slår sönder dom alla. Tre ord räcker, jag föddes läcker. Göteborgare är heta, det ska alla veta! Alla Göteborgare kopiera detta om du vill visa att du är en äkta GÖTEBORGARE ;-)

Mötet på skolan idag gick riktigt bra. De förstår sonen, att han inte mår bra. Att hans frånvaro beror på att tappat motivationen pga sin sjukdom. De ska försöka hjälpa så gott det går. Har själv några viktiga samtal angående det som jag fick i läxa att ringa så det ska jag göra till morran. Känns som ett steg framåt och faktiskt en viss lättnad i allt elände som pågår nu. Fick även äntligen samtal från mottagningen jag kontaktat angående mig själv och mitt problem. Det ser ljust ut och även där en lättnad. Så mycket som tyngt mig länge och som jag försökt söka hjälp för innan men inte fått någon riktig respons för. Nu denna gången kanske det går vägen. Eller rättare sagt, det SKA gå vägen. Finns inget annat alternativ. Jag vill inte leva med ångest resten av mitt liv. Får jag bara bukt på det så löser sig nog mycket annat i ens liv oxå. Gäller att hitta rätt väg bara. Inte bara för min skull utan även för mina nära och kära. Jag har fått klara mig mycket själv genom livet, ibland för att jag valt det själv men oxå ibland för att det inte funnits något annat alternativ. Människor runt mig har iallafall funnits i viss utsträckning. Det är bara så att ibland känner man sig så ensam. Som om man är den ensammaste människan på jorden. Hur många gånger har man inte valt att sitta i sin ensamhet och bara gråtit istället för att ringa någon, för många gånger. Är dock väldigt glad för de nära jag har, de betyder så mycket. Nu gäller det att kämpa, ta nya tag! Nu har jag min chans men det kommer inte bli helt lätt i perioder.

Sitter man snart på bussen. Riktigt kallt ute nu men jag har pälsat på mig regält så det gick med nöd och näppe. Har ju fortfarande ont av inflammationen i svanskotan och armen så helt skönt är det inte. Ska på möte på sonens skola. Prata om hans skolgång, även han har ju reumatism och denna vinter helt för jäklig för honom. Missat mycket och tappat lusten för plugg helt totalt. Vet inte riktigt hur vi ska få igång honom igen, är ju sista året i grundskolan och vi har försökt oss på det mesta. Har någon några tips får ni gärna höra av er ;-)