....patetisk man är!! Dags att krypa ner under täcket en stund. Har egentligen en hel del att göra innan jag lägger mig för natten men jag orkar verkligen inte. Behöver ligga ner. Kroppen skriker! Sonen har sovit sen sju eller nåt. Han var helt slut efter skolan. Försökt väcka honom tidigare under kvällen men det var lönlöst så jag lät honom sova i hopp om att han kanske sover runt. Är ju så dumt när man somnar så och vaknar efter ett par timmar, är ju oftast omöjligt att somna om igen. Är ju inte bra om det händer nu när han ska upp till skolan. Men han kan ju inte hjälpa det, han mår ju inte bra. Att gå runt med inflammationer och smärta i kroppen tär på en, det Ken jag intyga. Så jag smyger omkring här nu så han inte ska bli väckt. Släckt ner och sänkt tvn. Fattas bara någon jäkel ringer på dörren nu men det tror jag inte när klockan är så mycket. Grannen som jag brukar umgås med kommer ner sent ibland men henne har jag redan meddelat vi lägger oss. Kusten är klar tror jag, hoppas jag tänkt på allt nu :-) Känner mig lite risig nu, trött, ont i magen, låg och lite orolig! Tagit ipren och panodil så jag hoppas åtminstone den värken släpper, räcker med lederna och bakpartiet som håller en vaken, mot den värken hjälper ingenting. Måste ha nya mediciner. Testa mig fram igen. Gav ju upp sist då jag tyckte alla antiinflammatoriska mediciner jag testade gav värre biverkningar än själva värken och rörelsesmärtan gav mig. Men det var i början. Sen dess för flera år sen har jag blivit tio gånger värre så det kan ju faktiskt hända att man inte känner så längre. Nu har man ju svårt att gå i trappor, resa sig upp från böjda ben, knappt sitta för svanskotan och rygg eller sova mer än någon timme i taget trots sömnmedicin. Det fungerar ju inte att leva så. Man känner ju sig som 80 år. Skulle behöva röntga knäna med. Är övertygad det blivit skador nu. Skulle väl bara fattas det att man måste operera dem nu mitt upp i allt. Har inte tid med det. Jag vill ju göra det om det kan bli bättre men jag har verkligen inte tid eller kraft till det nu. Sen kommer sommaren och då vill jag absolut inte göra det. Eventuellt till nästa höst i så fall. Får väl se! Ska beställa tid hos läkare iallafall. Jag glömmer det hela tiden, fattar inte varför. Var som min kära Far sa till mig idag att "hur kan du glömma det, du har ju så ont, då borde väl smärtan påminna dig" Det har han ju helt rätt i men jag kan fortfarande inte förklara det. Kanske är det så att man förtränger det? Förmodligen, någon annan förklaring finns ju inte. Det är hursom helst skit att vara sjuk. Jag vill bli frisk!! Kunna njuta av livet igen. Det är väl inte för mycket begärt :-/ Godnatt

Önskar att det gick att hoppa fram 6 månader. Då har jag garanterat fixat klart mina tänder, fått ordning på mitt yttre som jag låtit förfalla, fått tillbaka delar av min kropp eller rättare sagt fått bort delar (läs fett) då jag måste komma igång med träning igen, bara kroppen håller. Jag har även då förmodligen kommit över den sista förälskelsen och gått vidare med eller utan honom. Fått ordning här hemma med nytt. Kanske tom, förhoppningsvis fått lite mer harmoni och mindre ångest. Kunna börja fundera på att antingen börja jobba några timmar i veckan, kanske börja läsa vilket jag funderat en hel del på. Jag HAR tagit klart mitt körkort och kanske har en liten skrothög att köra omkring i. Och terapi såklart, den får jag inte glömma, då har jag nog kommit en bit på vägen då jag startar i Januari. Känns som att år 2011 blir utvecklingens år för mig om allt vill sig väl. Vi får hoppas på det, jag önskar mig iallafall inget annat i julklapp :-) Några nyårs löften tänker jag inte ge för de ha en tendens att glömmas bort!

Är så kluven, så mycket som händer. Vissa saker överdramatiseras där det inte behövs och andra saker underskattas där det borde dramatiseras. Ibland vet man inte vilket ben man skall stå på, man vet inte vart man har människor. De borde finnas på vissa platser men det gör de inte, de är överallt annanstans. Tycker inte att jag ska behöva påminna och påpeka gång på gång, tycker att de borde kunna tänka till lite längre än näsa räcker själva. Jag kommer själv backa nu, det har jag redan gjort en hel del sen lång tid tillbaka, tom med brutit helt med vissa men det krävs mer. Vill man finnas i mitt liv hädanefter så måste där finnas ett syfte utanför party mm. Jag måste ha annat gemensamt med personen och kunna träffas utanför puben. Umgås som man gjorde förr liksom. Sen detta med att bry sig om sina nära och kära. Fan jag går genom eld för alla, lägger ner alldeles för mycket tid och energi på andras problem och mående. Det får räcka nu, jag behöver den energin annanstans. Hade man fått ett uns tillbaka hade det kanske varit okej men så är det inte. Man bortprioriteras av människor man inte räknat med skulle göra så. Säger inte att jag skall vara nr 1 i tid och otid, sån har jag aldrig varit men jag vill ha vissa när mig då det verkligen behövs. Precis som jag gör för dem. Som imorgon, en tuff grej. Vem har erbjudit sig att vara med som stöd? Inte de som borde göra det. De har inte en tanke på det. Istället erbjöd sig en annan människa som jag verkligen aldrig hade räknat med. Han tar tom ledigt från jobbet en stund för mig. Det kallar jag prioritering på rätt ställe <3

God morgon. Uppe med tuppen som vanligt imorse. Var ganska pigg trots jag hade svårt att somna riktigt och har vaknat kallsvettig hela natten. Haft ont i magen oxå, ingen toppen natt med andra ord. Sover ju ganska dåligt nu pga reumatismen oxå som det är ändå. Vaknar av att jag måste ändra ställning. Sonen var trött, även han förmodligen pga sin reumatism. Han somnade tidigt igår men vaknade en hel del, har vänt och vridit sig konstant. Han har ju ett skov igen nu, i höften och ryggen stackaren. De blir bara fler och fler och tätare och tätare. Han har fått ett special schema i skolan, går kortare dagar, det är skönt för honom men innan han skulle gå kämpade han med skorna då fötterna Svullnat upp ganska friskt. Är inte lätt att få en redan skoltrött tonåring att känna sig motiverad att gå till skolan alls. Han gick dock och det känns skönt. Även om skolan förstår och är väldigt villiga att hjälpa så är det en oro när han väl är hemma. Han kan ju inte hjälpa att han är sjuk. Själv förstår jag tex inte hur jag skulle kunnat klara av ett arbete nu på vintern när jag är så dålig. Skall ta det lite lugnt nu på förmiddagen, vila mycket! Om jag inte är alltför dålig i eftermiddag så har jag tänkt ta disken och tvätta golven, det behövs kan jag säga. Ha en bra dag så länge alla fina <3

Egon finns det gott om. Allt jag har att säga idag! Godnatt :-/