Hade ett ärende upp till Kortedala idag. Hade bestämt mig för att promenera dit men det gick inte, alldeles för halt. Fattas ju bara att man ramlar och bryter benen nu när man för en gång skull mår ganska hyfsat i lederna efter förra skovet. Tog buss och spårvagn. Fick gjort det jag skulle och gick även in och pratade med körskolan om att jag börjar intensivköra i februari :-) Hem hade jag ingen lust att sätta mig på vagnen igen så jag gick faktiskt. Inte lätt kan jag säga. Nära att ramla flera gånger. Riktigt skönt ute annars. Man vill inte gå in. Tog en promenad med hunden som bara sprungit i trädgården på morgonen. Herregud säger jag bara. Vi har två ben att hålla reda på i halkan, han har fyra, var som Bambi på hal is. Han föll plankt fall flera gånger och jag var nära att stöpa efter. Han är ju ingen liten hund haha. Gick en ung kille i sjutton års åldern framför mig, två gånger landa han på hal rygg. Jag höll på att skratta ihjäl mig men försökte hålla det inom mig. Han skämdes nog som det var. Sen vill ju inte skratta och kanske själv ramla sen, då hade väl han skrattat igen haha. Sovit jätte dåligt i natt, var ändå ganska pigg i morse när jag gick upp. Mår relativt bra oxå. På måndag ska jag åka och lämna drogtest, det ingår i terapin. Känns riktigt bra, att få bevisa för vissa människor som anklagat mig för att gå på droger när jag inte gjort eller gör det. Ska trycka upp pappret under näsan på dem. Blir nog ganska pinsamt för dem när de inser de har fel. Jag erkänner mycket, sånt jag gjort men aldrig något jag inte gjort. Provet tas på levern och där syns mycket lång tid tillbaka så det är bevis nog. Tycker folk ska ta reda på fakta innan de snackar runt. Droger har aldrig varit min grej. Jag har testat som många andra men aldrig tyckt det varit något. Varför liksom, finner inget syfte i sådan skit. Det förstör bara, jag har sett alldeles för många falla ner i det träsket, varför skulle jag vilja dit? Jag har väl nog med problem runt mig som det är. Nä tack, människor som inte känner mig efter så många år att de vet vad jag går för är inga vänner. Så hejdå på er. Men bevisa skall jag göra, en gång för alla :-) Sonen har varit kass hela veckan. Lite feber och ont i halsen. Värk i ryggen och svullen fotled. Han har mest legat. Nu får han lite frisk luft när vi åker till hjärtat. Han är ju fortfarande dålig i sin Bältros och sällskaps sjuk. Vi kan lika gärna sitta där och hänga som hemma ikväll. Måste se klart Saw filmerna oxå ju så vi kan gå på den senaste som går på bio nu innan de slutar. Så det blir en liten myskväll i soffan med grabbarna. Bara Lillskiten som saknas :-(