Sena kvällen har kommit fort. Har tom glömt ta min sömnmedicin, attans! Skulle ringa min älskling oxå, och ja han är min älskling trots allt, även om det är slut, kommer alltid vara så det så. Jag har faktiskt inte glömt ringa honom, har tänkt på det men eftersom han arbetar kväll så är det vissa tider jag inte ringer på och just på de tiderna är det jag kommit på det. Låter som svepskäl men det är det inte alls. Skall strax ringa! :-) Kvällen har Hursom helst gått väldigt fort. Jag och sonen har myst med godis framför tvn under täcket. Har även chattat lite med en vän sen tonåren, det var trevligt. Även försökt lära mig lite nytt här på bloggen och även lärt känna lite nytt folk. Tänk vad mycket man har att vinna genom att öppna upp sig lite, mer än man förlorar iallafall. Att sitta och byta tankar med likasinnade som inte finns redan i vänskapskretsen ger en hel del. Pröva på det, ni som inte redan gör det. Man kan ju faktiskt vara helt anonym :-) Då är det redan Fredag imorgon, då ska här städas har jag bestämt, först lite sovmorgon, ringa lite samtal och ta det lugnt. Kanske kan jag tom locka hit någon uttråkad vän att hjälpa mig i utbyte mot lite Gött tjöt och middag ;-) Vi får se på vilket humör man vaknar på. Går ju upp och ner som sagt. Nu ska jag faktiskt ta och ringa prinsen så jag får skriva lite mer sen. Hej så länge!

Göteborgare och het, jo tack jag vet. Snygg och läcker, tack det räcker. Göteborgare och smart, så uppenbart. Alla vill se oss falla, men vi Göteborgare slår sönder dom alla. Tre ord räcker, jag föddes läcker. Göteborgare är heta, det ska alla veta! Alla Göteborgare kopiera detta om du vill visa att du är en äkta GÖTEBORGARE ;-)

Mötet på skolan idag gick riktigt bra. De förstår sonen, att han inte mår bra. Att hans frånvaro beror på att tappat motivationen pga sin sjukdom. De ska försöka hjälpa så gott det går. Har själv några viktiga samtal angående det som jag fick i läxa att ringa så det ska jag göra till morran. Känns som ett steg framåt och faktiskt en viss lättnad i allt elände som pågår nu. Fick även äntligen samtal från mottagningen jag kontaktat angående mig själv och mitt problem. Det ser ljust ut och även där en lättnad. Så mycket som tyngt mig länge och som jag försökt söka hjälp för innan men inte fått någon riktig respons för. Nu denna gången kanske det går vägen. Eller rättare sagt, det SKA gå vägen. Finns inget annat alternativ. Jag vill inte leva med ångest resten av mitt liv. Får jag bara bukt på det så löser sig nog mycket annat i ens liv oxå. Gäller att hitta rätt väg bara. Inte bara för min skull utan även för mina nära och kära. Jag har fått klara mig mycket själv genom livet, ibland för att jag valt det själv men oxå ibland för att det inte funnits något annat alternativ. Människor runt mig har iallafall funnits i viss utsträckning. Det är bara så att ibland känner man sig så ensam. Som om man är den ensammaste människan på jorden. Hur många gånger har man inte valt att sitta i sin ensamhet och bara gråtit istället för att ringa någon, för många gånger. Är dock väldigt glad för de nära jag har, de betyder så mycket. Nu gäller det att kämpa, ta nya tag! Nu har jag min chans men det kommer inte bli helt lätt i perioder.

Sitter man snart på bussen. Riktigt kallt ute nu men jag har pälsat på mig regält så det gick med nöd och näppe. Har ju fortfarande ont av inflammationen i svanskotan och armen så helt skönt är det inte. Ska på möte på sonens skola. Prata om hans skolgång, även han har ju reumatism och denna vinter helt för jäklig för honom. Missat mycket och tappat lusten för plugg helt totalt. Vet inte riktigt hur vi ska få igång honom igen, är ju sista året i grundskolan och vi har försökt oss på det mesta. Har någon några tips får ni gärna höra av er ;-)