Sover inte än. Som vanligt när jag är här hos honom så fastnar jag vid alla kanaler jag inte har hemma. Framför allt tv4+ där alla spökprogram sänds på nätterna. Jag blir lika rädd varje gång men kan inte stänga av. Eftersom det spökar hemma hos oss så blir det ännu mer spännande. Jag ska berätta mer om det imorgon. Hjärtat sover, han mår inte bra stackarn. Han somnade för ett par timmar sen. Han ser ut som en spetälsk :-/ Nu ska jag försöka få lite sömn oxå. Upp och ut med hunden på promenad till morran :-)

Oj oj oj. Kyla, tights och reumatism går inte ihop. Fick ju inte på mig mina jeans då knäna är så Svullna. Man tager vad man haver. Skall ju inte vara ute, åker direkt till hjärtat. Blev lite sent då jag väntade på vännen med värktabletterna och att en maskin tvätt skulle bli klar. Var ju tvungen att tvätta tightsen jag haft på mig hela veckan. Nu sitter jag på en varm buss iallafall. Sen när jag kommer fram måste jag gå på en promenad med hunden som väntar på mig. Sen tänker jag krypa ner bredvid sjuklingen och se en film. Saw 5 tror jag det är jag är på nu. Måste se klart hela serien av filmerna innan jag ser den som går på bio :-) Mysigt att umgås lite med hjärtat oxå trots omständigheterna. Vet vad många tänker nu, att jag inte ska utsätta mig för det, att det är för tidigt osv men det struntar jag i. Jag mår bra av att ha honom i mitt liv oavsett vilket sätt. Så det så ;-)

Idag satt jag och surfade runt på lite olika Blogga så fann jag en som nöp fast i mig direkt. En helt otrolig berättelse om en mans överlevnad genom livet. Skulle vilja att fler av er går in dit, går tillbaka till början och börjar läsa. Ni lär inte ångra er. Det är människor som honom genom sitt livsöde ger en extra styrka att klara sitt eget. Här är den http://stataren.bloggplatsen.se/

På Måndag har jag fått tid på mottagningen jag ska gå på framöver. Lilla Vicky ska börja i terapi :-) Har haft lite svårt för det där då jag prövat en gång tidigare för en massa år sen och fick en jätte dålig erfarenhet av det. Inte riktigt kunnat tro på det efter det. Jag har velat ha lite Dr Phil liknande men inte riktigt hittat vad jag sökt. Hursom helst så har jag gett mig fasen på att ge detta en chans. Vill bli av med mina hjärnspöken en gång för alla, åtminstone lära mig leva och handskas med dem på rätt sätt. Har varit med om så mycket i mitt liv som jag aldrig kunnat styra över så det är inte konstigt att man lider av ångest och depressioner då och då. Tycker jag klarat mig ganska bra trots allt. Finns folk som har det mycket mycket värre. Men nu jäklar ska vi ta tag i detta. Lär bli jobbigt men men, det är väl det som är meningen, efter regn kommer solsken :-) Mina barn har rätt till en gladare mamma även om de många gånger inte märker något på mig. Man har blivit expert på att lägga masken på genom åren. Tänk förr, bara några år tillbaka, då visste jag inte ens hur man beklagade sig. Gick omkring som en mussla. Sån är jag inte idag, tvärtom nästan haha. Så en bit på väg är jag. Har ju skrivit om mitt 6 månaders mål. Ska Fan fixa det!! :-)

Ännu en dag av sveda och värk. Har kors i taket sovit bra inatt. Bara vaknat en gång. Sov mig väl igenom det onda av ren utmattning och tidigare brist på sömn. Skönt var det iallafall att vakna utvilad. Får skjuts av min pappa till jour mottagningen ikväll. Han ska hämta sonen för att åka och köpa nya vinter skor som han verkligen behöver. Skulle själv behöva ett par men jag väntar nog till rean efter jul. Är ju inte utomhus så mycket nu ändå. Har gått runt i tights hela veckan. De jeans jag kan ha fortfarande får jag inte på mig heller nu, de är ju lite smala i modellen och de drar åt lite för mycket kring knäna. Ett par stora Goa mjukisar hade varit perfekt men allt ligger i tvätten och jag kan inte ta mig ner i tvättstugan nu. Fy vad hemskt det är att vara så beroende av andra. En vän till mig hade lite starkare värktabletter hemma som hon skulle leta fram till mig. Hoppas att hon hittar dem, hade ju varit guld värt, sånt får man ju inte utskrivet av läkare precis, inte för reumatism iallafall. Lovar att skriva ett lite roligare och uppiggande inlägg senare. Nu får det vara nog med klagande för idag. Folk tror väl man inte är annat än en gnällspik haha.

Skrev för några dagar sen om orespekten bland vissa män jag känner. Som tror att bara för att det är slut så är det fritt fram för dem att försöka ragga upp mig. Det tog ju inte många dagar så låg de i, nån via telefonen, ringde och messade mig om vartannat. Andra via Facebook mail för de har inte mitt nya nummer. Människor jag enbart sett som vänner vänder plötsligt och ska försöka hämta nåt. Trodde de fattat vinken när jag sa ifrån men icke då. Idag har två av dem hört av sig. En på mobilen och en på Fb. Den ene pratade bara på, ganska oskyldigt men den andra ville bjuda ut mig. Vad säger man? Visst är det gulligt och charmigt men det är för tidigt. När jag sa det så menade han på att vi kan ju gå ut som vänner. Ja eller hur! Det går ju inte, jag vet ju vad han är ute efter. Jag tackade vänligt men bestämt nej. Han är en jättego och trevlig kille, skötsam och ser riktigt bra ut men ändå vill jag inte, aldrig varit något mellan oss och kommer heller aldrig bli. Det är aldrig fel att känna sig uppvaktad, det är ju en bekräftelse i sig men jag är långt ifrån redo för det. Skulle kännas uppåt väggarna fel känslomässigt om jag gick ut med någon annan. Jag är ju för Fan inte över det gamla än och det var ju alldeles nyligen. Jag vill ju egentligen ha tillbaka det, honom. Vill inte ha någon annan, då kan jag hellre vara ensam. Fick mig dock en regäl tankeställare efter de kontakterna. Var tvungen att göra ett sista försök att nå fram till "honom" Underkasta mig själv i en önskan att det skall bli bra igen. Skrev ett mail :-/ Ja det är sant. Patetisk jag är va....Kunde inte låta bli! Kommer inte förändra något ändå. Räknar heller inte med något svar och om jag mot alla odds skulle få ett så lär det inte vara vad jag vill höra. Får väl börja inse faktum att det är helt över mellan oss, att vi bara kommer att vara vänner. Jobbigt ja men förr eller senare kommer man ju över det. Men någon ny tänker jag aldrig skaffa. Det gör för ont. Orkar med det. Är man ensam slipper man sånt. Man slipper riskera sig själv och sina känslor. Vet att jag har så mycket att ge men om det inte räcker så vet jag inte vad mer jag kan göra. Kanske bli en iskall ful bitch som skiter i allt och alla och bara tänker på en själv. Det kanske vore nåt. Nä Usch! Det ligger inte i min natur att vara elak även om jag kan vara ganska dryg ibland. Nu banar jag iväg igen, bara fortsätter skriva mer och mer tills jag tappar ämnet så jag avslutar detta inlägg NU!!! :-)

.Ännu en dag under täcket. Jag tar mig på gränsen upp på benen. När jag väl är uppe rör jag mig helt okej, värken kommer jag dock inte ifrån. Hade funderingar på att åka ner till jouren idag men det känns inte som det går. Har ingen som kan köra mig heller och de som skulle kunna tycker jag är pinsamt att be så kort väg. Varför är det alltid så svårt att be om hjälp? För mig tror jag det mest handlar om att vara en belastning för människor. Att de ska tycka att man är jobbig som ber och att de kanske enbart gör det för att de inte kan med att säga nej. Men egentligen, varför skulle man inte kunna fråga om skjuts. Alla människor behöver ju hjälp någon gång och det är ju inte så att jag ringer ner folks telefoner i tid och otid och ber, tvärtom! Jaja, jag får klara mig. Är ju inte så att läkarna kan hela mig ändå, de kan bara skriva ut mediciner som jag ändå mår dåligt av, då kan jag lika gärna ha ont liksom. Nu har jag ingen sömnmedicin kvar heller så då blir det inte mycket till sömn skulle jag tro. Önskar jag hade badkar, ett varmt gott bubbelbad hade inte suttit fel nu. Ligga där och läsa, det är mysigt! Dessa regäla skoven brukar hålla i sig ett par veckor så förhoppningsvis är jag på bättringsvägen för denna gången snart :-) Ligger här under mitt varma täcke och tittar på tv. Bara repriser men men bättre än inget. Sonen kom hem från skolan för en stund sen och även han kröp ner för att värma sig lite. Blivit kallare igen nu, brrrr....

Då börjar dagen gå mot sitt slut. Det har gått bra idag, bättre än jag trodde. Varit trött hela dagen och mest legat. Har lite molnande värk i magen men värst är nog mina knän som svullnat upp. Tog en sväng ner till affären och trapporna var inte roliga och jag går som en gammal tant. Ringde läkaren idag, fick tid den 21e. Lär få ta en akut tid innan dess. Får se om jag orkar åka till jouren imorgon, de öppnar kl 17 och har öppet dygnet runt. Det jobbiga är att ta mig dit, buss och spårvagn. Det som tar emot. Kanske kan man fjäska till sig skjuts. Skönt att inte behöva gå upp så tidigt imorgon. Väcker sonen kl 8.30, sen kan jag lägga mig igen. Sover ju så dåligt nu så jag får passa på när det går. Ska snart bädda ner mig under täcket i soffan. Ska bli så skönt. Studerar Ikea katalogen nu, ska köpa nya möbler inom kort. Har sett en soffa på nätet som jag gärna vill ha. Den jag går nu rasar snart ihop. Vi behöver alla nya sängar osv. Måste få ordning här, känns inte som ett hem. Är ju viktigt att man trivs när man är så låst till hemmet i perioder. Tänker lägga varenda krona på att få till det. Man kan ju hitta mycket på annons eller loppis så det får väl bli där man letar efter resten. Ska bli så skönt när det väl är klart :-)