Göteborgare och het, jo tack jag vet. Snygg och läcker, tack det räcker. Göteborgare och smart, så uppenbart. Alla vill se oss falla, men vi Göteborgare slår sönder dom alla. Tre ord räcker, jag föddes läcker. Göteborgare är heta, det ska alla veta! Alla Göteborgare kopiera detta om du vill visa att du är en äkta GÖTEBORGARE ;-)

Mötet på skolan idag gick riktigt bra. De förstår sonen, att han inte mår bra. Att hans frånvaro beror på att tappat motivationen pga sin sjukdom. De ska försöka hjälpa så gott det går. Har själv några viktiga samtal angående det som jag fick i läxa att ringa så det ska jag göra till morran. Känns som ett steg framåt och faktiskt en viss lättnad i allt elände som pågår nu. Fick även äntligen samtal från mottagningen jag kontaktat angående mig själv och mitt problem. Det ser ljust ut och även där en lättnad. Så mycket som tyngt mig länge och som jag försökt söka hjälp för innan men inte fått någon riktig respons för. Nu denna gången kanske det går vägen. Eller rättare sagt, det SKA gå vägen. Finns inget annat alternativ. Jag vill inte leva med ångest resten av mitt liv. Får jag bara bukt på det så löser sig nog mycket annat i ens liv oxå. Gäller att hitta rätt väg bara. Inte bara för min skull utan även för mina nära och kära. Jag har fått klara mig mycket själv genom livet, ibland för att jag valt det själv men oxå ibland för att det inte funnits något annat alternativ. Människor runt mig har iallafall funnits i viss utsträckning. Det är bara så att ibland känner man sig så ensam. Som om man är den ensammaste människan på jorden. Hur många gånger har man inte valt att sitta i sin ensamhet och bara gråtit istället för att ringa någon, för många gånger. Är dock väldigt glad för de nära jag har, de betyder så mycket. Nu gäller det att kämpa, ta nya tag! Nu har jag min chans men det kommer inte bli helt lätt i perioder.

Sitter man snart på bussen. Riktigt kallt ute nu men jag har pälsat på mig regält så det gick med nöd och näppe. Har ju fortfarande ont av inflammationen i svanskotan och armen så helt skönt är det inte. Ska på möte på sonens skola. Prata om hans skolgång, även han har ju reumatism och denna vinter helt för jäklig för honom. Missat mycket och tappat lusten för plugg helt totalt. Vet inte riktigt hur vi ska få igång honom igen, är ju sista året i grundskolan och vi har försökt oss på det mesta. Har någon några tips får ni gärna höra av er ;-)

Fick ett sånt gulligt sms idag av en vän. Även om jag vet att det var ett sånt där förskrivet sms som massutskickas men jag blev jätte glad ändå Så här stod det "Kära julenisse: kvinnan som läser detta är grym, underbar och stark. Och jag tycker om henne väldigt mycket. Hjälp henne så hon klarar att leva sitt liv fullt ut. Jag ber om att du hjälper henne att lätta på Sina förväntningar på sig själv. Låt henne lysa upp mörkret, som den solstråle hon är. Beskydda henne i alla tider. Lyft upp henne när hon mest behöver dig och låt henne veta det när hon är i din samvaro så hon alltid är i trygghet. Om 9 minuter vill någon göra dig glad. Men du måste sända detta till nio söta väninnor som du tycker väldigt mycket om - och glöm nu inte mig :)"

I skrivandets stund sitter jag på sängkanten i vardagsrummet. Satt först och småsneglade på tvn. Simpson! Kan vara ganska kul ibland när man är på det humöret. Kan inte påstå jag diggar det nu. Har ju fortfarande huvudet fullt med tankar och funderingar, ingen större ro för att varken se på tv eller läsa. Skulle behöva städa men även det sitter långt inne. Får väl bli ett litet uppryck för dagen iallafall och mysa med sonen senare. Kommer väl alltid något att glo får vi hoppas. Har suttit i långa samtal idag. Kan inte riktigt gå in på vad för jag vill inte lämna ut någon här. Hade det bara handlat om mig hade jag inte brytt mig vilka som vet. Kan säga så mycket att jag är inte direkt glad över vad jag fick höra, hur vissa människor satt sig själv på en piedistal där de absolut inte hör hemma, inte jag heller för den delen, det gör faktiskt ingen ärligt talat. Som jag sagt tidigare så är ingen perfekt fast det finns folk som gärna vill tro sig det. Är ganska glad över att jag aldrig blev sån för den attityden trycker ner människor runt sig.

Kära Gud! Ber en liten bön, trots jag aldrig ber men nu behövs det. Jag behöver dig nu. Ge mig styrka att klara av allt som händer. Ge mig ork att få ordning på allt. Jag är inte perfekt, kommer förmodligen aldrig att kunna bli heller men kanske lite bättre iallafall. Låt mig få känna glädjen och lyckan igen. Låt mig bara få bli glad. Många ber om lite tur på Lotto men inte jag, jag behöver inte massa pengar, jag vill bara ha ett normalt och harmonisk liv med mina barn, utan ångest och elände. Jag vet jag felar ibland och att andra emellanåt blir lidande men det är inget jag planerar att göra, tvärtom. Jag försöker kämpa men ibland får jag ett bakslag och då faller jag. Sanningen är dock att jag reser mig alltid igen och tar nya tag och det för att jag vill det själv och faktiskt måste. Jag kan inte annat än erkänna mina dumma brister och försöka. Jag ber bara om en sak där uppe, lite lycka och medgång. Kan jag få det? Jag hoppas det. Amen!

Klagomål på klagomål nu, stackars er som läser. Men just nu behöver jag klaga och tycka lite synd om mig. Hoppas ni förstår. Skriva av mig har jag alltid gjort i perioder och nu är en sån tid då jag behöver det. Lovar att det inte alltid kommer vara sån tråkig läsning. Ångesten växer inom mig, knappt sovit i natt av både fysiskt och psykisk smärta. Reumatismen har satt sig i svanskotan och armen. Igår trodde jag att jag skulle bli galen av frustration över hur ont det gör tillsammans med hjärtesorgen jag känner nu. Skulle bara vilja ha en av de där Goa varma kramarna han brukade ge mig. Älskade att känna den tryggheten hos honom. Fattar verkligen inte hur jag ska komma över honom :'-( Vi är vänner iallafall, det är skönt, alltid något. Bättre än ingenting.

Fy vad jag mår dåligt nu. Livet känns rätt kaotiskt. Allt rasar, jag som kommit så långt. Det var det sista vi behövde nu. Känner mig som stans största looser. Det är slut med killen oxå, han lämnade mig, det känns riktigt tungt. Jag älskar ju honom. Ville dela mitt liv med honom, vi var som klippta och skurna för varann. Förstår ingenting! :'-(