Nu har jag varit hemma några timmar. Känns lite bättre lederna idag, förmodligen för att jag tvingats röra mig. Får se hur det känns imorgon. Hade sån energi efter att ha fått komma hem ifrån och träffa hjärtat att ställde mig och tog jätte disken och plockade bort allt skräp som ungarna bara slängt omkring sig. Ungar grrr. Men sonen hade klarat sig jätte bra hela helgen. Hade ju tät kontakt och grannen hade koll så här inte vart nåt liv. Han har varit så duktig, då vet jag att det går att lämna honom ensam nu :-) Nu ska jag krypa ner i sängen och sova. Imorgon börjar min terapi, ska bli mycket intressant, ser faktiskt fram emot det :-) Så sov gott alla vanliga själar, jag skriver ner imorgon. Puss

Är hos sjuklingen, sen i fredags kväll. Han hade varit hos hos läkaren och fått diagnos migrän och herpes infektion i huvudet. När jag kom och såg honom så visste jag direkt han blivit fel diagnostiserad. Så när han blev mycket sämre igår så åkte vi till läkaren igen och denna gången var jag med, något som sjukvårdsupplysningen tyckte. När vi kom in till läkaren så sa han direkt att det här är ingen migrän och vanlig herpes infektion utan Bältros. Han hade alltså fått Bältros i huvudet. De som vet hur tillståndet känns vet hur ont man har och tänk då i nervbanorna i huvudet. Stackaren. Han fick starka mediciner denna gång och ligger mest nu. Har inte hjärta att åka fast jag egentligen borde. Har ju tonåringen hemma ensam. Visst han är stor nog att klara sig själv och vi har tät kontakt hela tiden. Men sen måste jag åka. Finns egentligen inte så mycket mer jag kan göra för honom. Har städat upp lite grann och försett honom med dricka och medicin. Det sjuka med detta är ju att man kan må så mycket sämre och det under lång tid. Stackarn!

Skrev ju lite grann om spökprogram inatt och jag lovade att jag skulle berätta mer om våra Spökerier hemma. Alltid finns det någon glad jäkeln som finner det intressant ;-) Det är ju inte alla som tror men men So Here We go! :-) Jo jag flyttade in i min lägenhet i september för två sen och allt började bra. Jag stod plötsligt ensam efter att ha levt som sambo med en annan man i 7år och haft liv och rörelse non stop med barn på heltid runt mig. Det gick bra till en början men efter ett tag rasade allt. Jag började känna ett obehag över att vara ensam hemma de veckor jag inte hade barnen. Kan inte beskriva känslan riktigt men jag kunde inte vara ensam helt enkelt. Fick en djup ångest som var ohållbar. Trodde att det berodde på att jag inte levt ensam på många år vilket det oxå förmodligen var. Jag försökte hålla mig hem ifrån så gott det gick så krogen blev mitt andra hem. Där hade jag alltid någon att stilla min ensamhet med. Det visade ju sig vara ohållbart då ingen människa som hänger så mycket i den miljön kommer oskadd ifrån det. Jag var tvungen att lägga om mitt liv så gott det gick och hålla mig hemma mer och mer. Det var i den vevan det började hända saker hemma. Det var inget jag pratade om då för precis som många andra som upplever sånt så pratar man inte om det just för att det är så många som inte tror. I över ett års tid kunde jag inte skaka av mig känslan över att någon eller något fanns runt mig och iaktog mig. Det var mer en känsla och inga syner då. Min äldste son hade redan långt innan beskrivit hur han sett glas för flytta sig osv men även där hittade jag på en ganska logisk förklaring till det. Efter ett tag började jag känna känslan av att någon sitter och tittar på oss på huk inifrån sovrummet ut i vardagsrummet. Jag nämnde aldrig något om det och det. Även när äldste sonen kom och berättade att han sett en äldre man och kvinna sitta i köket och samtala så slog jag bort det och menade på att han drömt. Även den gång när han påstod att han sett en mansfigur stå utanför hans rum rätt upp och ner. Nu började det hända mer och mer saker som förbryllade. Vid det laget hade jag hjärtat i mitt liv och vid ett tillfälle fick han för sig han sett en manlig skugga stående i hallöppningen. En dag sattes duschen på helt av sig själv och hjärtat går in för att titta, då slutar det och handduken som hänger över duschkabinen blåste upp som om någon fått brått därifrån. Han kommer ut till mig och berättar vad som hänt, då händer det igen så vi springer in tillsammans och då slutar det. Så vi bestämmer oss för att stå kvar en stund och där mitt framför ögonen sätts duschen på av sig själv igen. Efter dessa händelser börjar vi prata mer och mer om vad vi upplevt och känt och då kommer allas små hemligheter fram. Visar sig att känslan av att någon finns runt oss är något vi alla känt, även min känsla av att någon smyger på oss in ifrån sovrummet var nåt vi alla tänkt. Tiden efter allt det här hände mer och mer saker. Ljud från klädkammare, badrum mm blev mer lyhört. Det var precis som om nu hade vi uppmärksammat det som fanns där hemma och saker blev mer påtagligt. En natt var det tex någon som smekte mitt ben. En gång när stora sonen sitter i soffan ser och känner han hur någon sätter sig bredvid honom och soffdynan sjunker ner. Han blir vettskrämd. En gång ser han en äldre rakad man titta fram. Hjärtat mitt när han sov hos oss fick även han se och höra saker. Fotsteg som går emot honom men ingen där, skuggor som rör sig runt vårt hus men ingen där. Han kan se andningen som om någon andas i kyla. Detta är bara en bråkdel av vad som händer nere hos oss. Min granne uppe hos sig har haft ännu märkligare och hemska saker. Hos henne har element slitits från väggen, byråer vält, skåpsluckor och bestickslådor som öppnas, dras fram och stängs som en smäll. Folk som tittar på henne när hon sover. Slitit ner dusch draperiet. Slagit henne i sömnen så hon fick en blåtira. Hennes söner, har sett gestalter närma sig dem och försvunnit. Ene sonen har haft någon liggande bredvid sig osv. Det sista där hände även hos oss och det var det mest skrämmande av allt vi upplevt. Det var en natt då jag lagt mig tidigt men vaknade som jag alltid gör. Eftersom sonen jämt somnar till tvn så brukar jag alltid gå in där för att stänga av. När jag öppnar dörren så ser jag hur någon ligger bredvid sonen men fort som sjutton gömmer sig under täcket för mig. Jag blir givetvis chockad och stänger dörren. Tänker för mig själv att antingen drömmer jag eller så har sonen en tjej som sover över. Det gjorde mig ilsken som sjutton men bestämde mig för att röka en cigg innan jag konfronterar dem. Så har det gjorde jag. Efter tog jag raska steg mot dörren och sliter upp den, då händer samma sak igen, någon gömmer sig. Jag ryter till mot sonen att vakna för nu var jag förbannad. Hade sonen någon som låg över utan att ha frågat mig först? Sonen vaknar inte först så då skrek jag till att nu vaknar du och kommer Fan upp. Efter många om och men kom han yrvaket upp, frågande om vad som pågick. Jag började konfrontera hon om vem tjejen bredvid honom är och varför han inte bett mig om lov. Han sa att ingen sover över. Då blir jag ännu ner arg och menade på samma sak att han ska inte ha vänner där utan att fråga mig först. Till slut ryckte han bara på axlarna och sa åt mig att jag är dum i huvudet så vände han och gick in i rummet igen. Jag efter fly förbannad att han vänder ryggen mot mig. Väl inne i rummet så fanns det ingen där. En eventuell människa hade aldrig tagit sig ut utan att vi sett. Det var den värsta upplevelsen av dem alla.

Sover inte än. Som vanligt när jag är här hos honom så fastnar jag vid alla kanaler jag inte har hemma. Framför allt tv4+ där alla spökprogram sänds på nätterna. Jag blir lika rädd varje gång men kan inte stänga av. Eftersom det spökar hemma hos oss så blir det ännu mer spännande. Jag ska berätta mer om det imorgon. Hjärtat sover, han mår inte bra stackarn. Han somnade för ett par timmar sen. Han ser ut som en spetälsk :-/ Nu ska jag försöka få lite sömn oxå. Upp och ut med hunden på promenad till morran :-)

Oj oj oj. Kyla, tights och reumatism går inte ihop. Fick ju inte på mig mina jeans då knäna är så Svullna. Man tager vad man haver. Skall ju inte vara ute, åker direkt till hjärtat. Blev lite sent då jag väntade på vännen med värktabletterna och att en maskin tvätt skulle bli klar. Var ju tvungen att tvätta tightsen jag haft på mig hela veckan. Nu sitter jag på en varm buss iallafall. Sen när jag kommer fram måste jag gå på en promenad med hunden som väntar på mig. Sen tänker jag krypa ner bredvid sjuklingen och se en film. Saw 5 tror jag det är jag är på nu. Måste se klart hela serien av filmerna innan jag ser den som går på bio :-) Mysigt att umgås lite med hjärtat oxå trots omständigheterna. Vet vad många tänker nu, att jag inte ska utsätta mig för det, att det är för tidigt osv men det struntar jag i. Jag mår bra av att ha honom i mitt liv oavsett vilket sätt. Så det så ;-)

Idag satt jag och surfade runt på lite olika Blogga så fann jag en som nöp fast i mig direkt. En helt otrolig berättelse om en mans överlevnad genom livet. Skulle vilja att fler av er går in dit, går tillbaka till början och börjar läsa. Ni lär inte ångra er. Det är människor som honom genom sitt livsöde ger en extra styrka att klara sitt eget. Här är den http://stataren.bloggplatsen.se/

På Måndag har jag fått tid på mottagningen jag ska gå på framöver. Lilla Vicky ska börja i terapi :-) Har haft lite svårt för det där då jag prövat en gång tidigare för en massa år sen och fick en jätte dålig erfarenhet av det. Inte riktigt kunnat tro på det efter det. Jag har velat ha lite Dr Phil liknande men inte riktigt hittat vad jag sökt. Hursom helst så har jag gett mig fasen på att ge detta en chans. Vill bli av med mina hjärnspöken en gång för alla, åtminstone lära mig leva och handskas med dem på rätt sätt. Har varit med om så mycket i mitt liv som jag aldrig kunnat styra över så det är inte konstigt att man lider av ångest och depressioner då och då. Tycker jag klarat mig ganska bra trots allt. Finns folk som har det mycket mycket värre. Men nu jäklar ska vi ta tag i detta. Lär bli jobbigt men men, det är väl det som är meningen, efter regn kommer solsken :-) Mina barn har rätt till en gladare mamma även om de många gånger inte märker något på mig. Man har blivit expert på att lägga masken på genom åren. Tänk förr, bara några år tillbaka, då visste jag inte ens hur man beklagade sig. Gick omkring som en mussla. Sån är jag inte idag, tvärtom nästan haha. Så en bit på väg är jag. Har ju skrivit om mitt 6 månaders mål. Ska Fan fixa det!! :-)

Ännu en dag av sveda och värk. Har kors i taket sovit bra inatt. Bara vaknat en gång. Sov mig väl igenom det onda av ren utmattning och tidigare brist på sömn. Skönt var det iallafall att vakna utvilad. Får skjuts av min pappa till jour mottagningen ikväll. Han ska hämta sonen för att åka och köpa nya vinter skor som han verkligen behöver. Skulle själv behöva ett par men jag väntar nog till rean efter jul. Är ju inte utomhus så mycket nu ändå. Har gått runt i tights hela veckan. De jeans jag kan ha fortfarande får jag inte på mig heller nu, de är ju lite smala i modellen och de drar åt lite för mycket kring knäna. Ett par stora Goa mjukisar hade varit perfekt men allt ligger i tvätten och jag kan inte ta mig ner i tvättstugan nu. Fy vad hemskt det är att vara så beroende av andra. En vän till mig hade lite starkare värktabletter hemma som hon skulle leta fram till mig. Hoppas att hon hittar dem, hade ju varit guld värt, sånt får man ju inte utskrivet av läkare precis, inte för reumatism iallafall. Lovar att skriva ett lite roligare och uppiggande inlägg senare. Nu får det vara nog med klagande för idag. Folk tror väl man inte är annat än en gnällspik haha.