Haft en mysig helg med hjärtat. Idag är man tillbaka i verkligheten och har städat hela köket, bara resten kvar nu. Nu börjat utröjningen av hemmet. Allt gammalt skall ut och här ska städas så fingrarna blöder av tänkt ;-) Gammalt skall ut och nytt in. Uppbyggnaden av mitt hem och liv har startat. Känns skönt. Inte haft tid att Blogga i helgen och skriver bara kort nu för det är snart läggdags. Imorgon ska jag till terapin och iväg och drogtestas, äntligen! Nu ska saker och ting bevisas och många näsor kommer växa ;-) Sov gott. Skriver mer imorgon. Godnatt.

Härligt att vakna upp idag. Sovit sådär men mådde ändå oförskämt bra. Tog en promenad med hunden. Grejade lite grann och sen bara slappat. Ska ta mig en varm dusch strax för det har jag inte gjort ännu sen blir det tv en stund. Tror att man mår bättre för att saker och ting runt en är bättre, fast det är lång väg att gå. Kan ändå se målet någonstans där framme. Ljuset i mörkret :-)

Hade ett ärende upp till Kortedala idag. Hade bestämt mig för att promenera dit men det gick inte, alldeles för halt. Fattas ju bara att man ramlar och bryter benen nu när man för en gång skull mår ganska hyfsat i lederna efter förra skovet. Tog buss och spårvagn. Fick gjort det jag skulle och gick även in och pratade med körskolan om att jag börjar intensivköra i februari :-) Hem hade jag ingen lust att sätta mig på vagnen igen så jag gick faktiskt. Inte lätt kan jag säga. Nära att ramla flera gånger. Riktigt skönt ute annars. Man vill inte gå in. Tog en promenad med hunden som bara sprungit i trädgården på morgonen. Herregud säger jag bara. Vi har två ben att hålla reda på i halkan, han har fyra, var som Bambi på hal is. Han föll plankt fall flera gånger och jag var nära att stöpa efter. Han är ju ingen liten hund haha. Gick en ung kille i sjutton års åldern framför mig, två gånger landa han på hal rygg. Jag höll på att skratta ihjäl mig men försökte hålla det inom mig. Han skämdes nog som det var. Sen vill ju inte skratta och kanske själv ramla sen, då hade väl han skrattat igen haha. Sovit jätte dåligt i natt, var ändå ganska pigg i morse när jag gick upp. Mår relativt bra oxå. På måndag ska jag åka och lämna drogtest, det ingår i terapin. Känns riktigt bra, att få bevisa för vissa människor som anklagat mig för att gå på droger när jag inte gjort eller gör det. Ska trycka upp pappret under näsan på dem. Blir nog ganska pinsamt för dem när de inser de har fel. Jag erkänner mycket, sånt jag gjort men aldrig något jag inte gjort. Provet tas på levern och där syns mycket lång tid tillbaka så det är bevis nog. Tycker folk ska ta reda på fakta innan de snackar runt. Droger har aldrig varit min grej. Jag har testat som många andra men aldrig tyckt det varit något. Varför liksom, finner inget syfte i sådan skit. Det förstör bara, jag har sett alldeles för många falla ner i det träsket, varför skulle jag vilja dit? Jag har väl nog med problem runt mig som det är. Nä tack, människor som inte känner mig efter så många år att de vet vad jag går för är inga vänner. Så hejdå på er. Men bevisa skall jag göra, en gång för alla :-) Sonen har varit kass hela veckan. Lite feber och ont i halsen. Värk i ryggen och svullen fotled. Han har mest legat. Nu får han lite frisk luft när vi åker till hjärtat. Han är ju fortfarande dålig i sin Bältros och sällskaps sjuk. Vi kan lika gärna sitta där och hänga som hemma ikväll. Måste se klart Saw filmerna oxå ju så vi kan gå på den senaste som går på bio nu innan de slutar. Så det blir en liten myskväll i soffan med grabbarna. Bara Lillskiten som saknas :-(

Godmiddag i stressyran :-) Hinner ni andas emellanåt? ;-) Det gör jag men jag känner mig stressad ändå. Nu längtar jag bara till allt som kommas skall. Saker som underlättar ångesten man bär omkring på i tid och otid. Känner att jag faller tillbaka mer och mer i mitt gamla mönster där jag stänger av och försöker att inte kännas vid det. Det är inte bra men en flykt på något sätt. Orkar inte gå runt att känna hela tiden. Därför ska det bli väldigt skönt att komma igång med terapin i januari, där kan jag älta. Där behöver jag inte tänka på vad eller hur jag berättar saker. Min barndom är nog det som tynger mest. Inte mina föräldrar nu, de har varit bra och gjort så gott de kunnat som de flesta vuxna. Det är andra saker som dyker upp titt som tätt. Ibland går det inte att döva dem och jag kan inte stoppa känslan i kroppen det ger mig. Det känns som att det långsamt bryter ner mig. Försökt hysteriskt många gånger att hitta sätt att bli av med det men har valt fel sätt. Det vet jag! Det har fungerat för stunden men kommer tillbaka dubbelt upp istället. Det går inte att bli av med ångest relaterad sjukdom. Då måste man gå in på livet och hitta grunden till den och behandla den därifrån. Det är väl det som terapi ska vara bra till. En gång för alla och ingen eller inget ska få störa den gången. Då är det fokus på mig själv som gäller, mina barn självklart oxå men de är ju en del av mig och mitt liv så det är inte så jag menar men allt och alla andra får backa för det kommer jag att göra. Jag älskar mina vänner men vi, många av oss är en bunt trasiga människor. Även om inga människor förstår en så bra som vi förstår varann så är det inte bra. Jag tror att det är lätt att man drar ner varann för att ens egna problem och mående och vice versa blir ens egna. Man står varann så nära och delar allt men kan inte hantera det i längden för fokus läggs inte där den ska vara, på sig själv. Det viktigaste för mig i nuläget är att bli frisk, få må bra och bli stark igen. Min familj och hjärtat är de jag kommer lägga fokus på. Med dem som stöd ska jag ta mig igenom allt och jag kommer inte att hänga upp mig på andra. Heller inte på människor som i sin tro gör rätt i själva verket, med eller omedvetet trycker ner mig Jag måste lära mig att vara glad och nöjd över det jag faktiskt har i mitt liv och göra det bästa av det. Jag vill ju egentligen så mycket och jag har egentligen så mycket att ge. Jag hoppas att jag en dag inom snar framtid kan få ägna mig åt det. Tänket finns där, det är bara att få det att fungera i praktiken oxå. Det är inte omöjligt! :-) Viljan och kämparglöden måste bara finnas där så kan man nå hur långt som helst. Första steget är väl egentligen att erkänna för sig själv och andra, nästa steg är att göra något åt det. Tycker att jag gjort båda och är på gång. Förstår faktiskt inte varför det ska vara sånt hysh pysh kring ångest och psykisk ohälsa. Det är ju jätte vanligt. Jag har märkt att ju mer öppet man talar om det ju fler träder fram och erkänner att de själva har det. De man minst anade eller trodde det om. Ångest och depressioner har blivit en del av vårt samhälle, en folksjukdom. Vad kommer det sig? Det är en helt annan diskussion :-P

Nu är jag trött. Tror faktiskt att skulle somna om jag la mig nu. Ska väl strax krypa ner. Upp tidigt! Gå en sväng med hunden först. Sitter på Skype med hjärtat, tittar på tv tillsammans på var sitt håll via Cam haha. Låter verkligen helknäppt. Men det är mysigt att ha honom där. Han mår ju så mycket bättre nu tack och lov och allt ordnade sig med förlängd sjukskrivning så nu behöver han inte jobbar förrän efter jul ledigheten :-) Lite skönt för honom att slippa stressa tillbaka. Bältros kan man ju ha ont av länge. Förresten terapin igår var bra. Jätte trevliga människor jag mötte, kändes bra. Nu ska beslutet tas i kommitten sen får jag börja i januari :-)

Idag är det kallt. Öppnade fönstret för att släppa in lite luft men Jisses vad kallt det blev. Fick krypa ner under täcket och värma mig. Så skönt att inte ha så ont längre. Medicinen jag fick av väninnan verkar ha hjälpt riktigt bra. Det har vänt väldigt fort och det brukar det inte göra, brukar gå tillbaka successivt. Håller tummarna nu att det får vara bra ett tag :-) Har hunden hos mig nu så det blir en del promenader. Är ju fortfarande ganska Svullen så jag går inte så långt. Längtar till nästa vecka när jag ska beställa nya möbler. Ska bli helt underbart att få ordning här hemma, nytt och fint :-) Hittat en sån fin tapet, så jäkla dyr bara så jag får ta något billigare. Kanske kan man ta den längre fram, spara lite först. Så mycket annat som är viktigare. Då är det snart jul oxå, vad tiden går fort. Om en månad är det ett år sen vi åkte till usa, kan inte fatta det redan är ett år. Bästa resan jag någonsin gjort, och med hjärtat oxå :-) Längtar tillbaka ibland, gillade usa jätte mycket. Trevligt folk överallt förutom på flygplatserna, säkerhets personalen var nog de otrevligaste jag någonsin mött på. Sen var det väldigt mycket uteliggare överallt, det blev lite av en chock. Hade ju hört talas om det men förstod inte förrän jag kom dit jag verkligen fattade det. Tragiskt! De var himla trevliga iallafall :-)

Ett psyk och en kvarterkrogs alkis är tydligen jag det och hjärtat är den mest utvecklings störda människan han känner. Detta är ord från en människa som sitter djupt nere i sitt eget missbruk och är en väldigt hatisk människa mot allt och alla. Han är även så kallad "nära" vän till hjärtat. Hur kan man sitta och säga något sådant om en vän, ärligt talat? Är man ens en riktig vän då? Det anser inte jag. Och vad grundar han detta på, vad vet han egentligen? Inte ett skit! Han är så uppe i sig själv och sina egna problem att hade detta ens varit sant så hade han inte märkt det ändå. Han har även sagt om en annan vän till dem att de förlorade sin Lilla dotter pga deras synder. Fy fasen säger jag. Usch! Tycker det är sorgligt hur en människa kan bete sig alltså. Visst kan man slänga ur sig dumma saker ibland, det gör väl alla men det finns ju gränser. Man kan tycka och tänka mycket men vissa saker tycker jag att man kan hålla för sig själv. Jag bryr mig inte ärligt talat vad han tycker om mig, att han aldrig gillat mig har jag förstått för längesen och det rör mig inte ryggen. Jag har tyckt om honom en gång i tiden men inte längre. Kan inte tycka om människor som är så elaka. Tycker mest synd om hans vänner som går bakom ryggen och snackar sådan goja. Fast tänker man efter så kanske det är mest synd om honom för en människa som gör så kan inte må så bra. Tyvärr!

Första gången hos hjärnskrynklaren idag kl 11. Jag skriver mer efter det :-)