Tog en liten sväng upp till grannen Lene en stund. Min inplanerade myskväll med barn och alla djuren blev inte av då vardagsrummet istället ockuperades av ett gäng ungdomar. Är ju så kallt ute och jag har inte hjärta att säga nej och låta dem umgås ute. De fick köpa lite chips och läsk som de kan gotta sig med. Har ingenting emot, för det mesta, att de är hemma hos oss. De är så Goa allihopa! Ungdomar är härliga, tycker att fler föräldrar borde ta chansen och göra så här. Det är ganska roligt att prata med dem, de har mycket tankar och funderingar. Idag kände jag inte riktigt för det så jag smet upp några våningar istället :-)

Tänkt börja blogga igen! Vad är det, hundrade gången eller? Jag tröttnar när det är så opersonligt, när alla grundmallar är den andre lik och man blir så begränsad. Jag sitter sällan vid en dator oxå så den behöver ha en bra sms funktion. Jag är ju lite smått beroende av mobilen, eller nu ljög jag, JAG ÄR BEROENDE!!!! Borde söka hjälp för sjutton ;-)Mycket händer nu, på gott och ont. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till allt. Att känna sig så ensam som man kan göra ibland är olidligt. Vill ju bara känna harmoni egentligen men det är svårt när människor runt en förmedlar något helt annat.Tycker livet är bra orättvist ibland. Varför kan inte jag få känna lycka lite längre än ett par dagar. Det är som om ödet leker med en. Der är inte roligt alls längre. Vad ska man göra? Jag försöker att vara ärlig så långt det går men människor runt en sviker som aldrig förr. Människor som stått mig väldigt nära gör plötsligt inte det längre. Jag är för snäll helt enkelt, låter dem trampa på mig. Det är helt sjukt! Egentligen borde jag bara få ett utbrott där alla känslor visar sig men även det skulle väl vända sig emot en till slut.Livet är ingen dans på rosor men det är ganska uppenbart att inte alla förstår det och flyr.